Himlarna och jorden är etablerade i rättvisa. Allah styr, i Sin visdom och kunskap, all skapelse i rättvisa. Allt sett och osett utgår från Hans rättvisa. Allah ensam är fullständigt och perfekt rättvis. Rättvisa är en av Allahs eviga gudomliga egenskaper.
När Allah tillskriver rättvisa till Sig själv, förnekar Han samtidigt förtryck. Sannerligen, Allah har förbjudit förtryck och orättvisa för Sig själv.
Allah säger i Koranen, medan Han talar om Domedagen:
“Den Dagen skall var och en få den lön han har förtjänat och ingen orätt (skall ske) denna Dag; Allah är snar att kalla till räkenskap.” [Sûrah Ghâfir: 17]
Profeten berättar också att Allah sade:
“O mina tjänare! Jag har förbjudit mig själv från att någonsin vara engagerad i orättvisa och Jag har förbjudit er från att vara orättvisa mellan er själva. Agera aldrig orättvist eller förtryck aldrig varandra.” [Sahîh Muslim (4674)]
Rättvisa: Kärnan i Gudsfruktan och Tro
Rättvisa är en förutsättning för fromhet. Ingen kan vara verkligen gudsfruktig utan att vara rättvis. Ingen troende kan sägas ha sann säkerhet av tro förrän han eller hon har i syfte att vara rättvis i varje aspekt av hans eller hennes liv: med Allah och med hela mänskligheten, och i varje uppförande och handel.
Den som inte har i syfte att vara rättvis kan aldrig placeras bland de gudfruktiga. Allah säger:
“Troende! Stå fasta på Allahs sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot männisor förmå er att avvika från rättvisans väg. Gör rätt – det ligger Gudsfruktan närmast: och frukta Allah. För Allah är väl underrättad om vad ni gör.” [Sûrah al-Mâ’idah:8]
Alla människor – oavsett deras kulturella bakgrund och oavsett deras religiösa tro – älskar och ärar rättvisa. Även människor som ägnar sig åt orättvisa i sina liv är förälskade i begreppet och påverkas positivt i sina hjärtan när dem hör ordet “rättvisa” nämnas. Detta är så för att vi som människor har en instinktiv kärlek för rättvisa och detta består i våra hjärtan oavsett våra omständigheter.
Missförstånd kring Rättvisans Koncept
Vissa människor strävar efter att vara rättvisa, men tyvärr missar dem poängen. Detta är för att dem antingen inte förstår vissa aspekter av vad som menas med att agera rättvist eller så tillåter dem sitt omdöme att påverkas av sina känslor och sina grund begär. Det gör att dem ser sina handlingar som lämpliga när dem i verkligheten beter sig orättvist.
Vi ser ganska ofta ett mönster bland människor som strävar efter att vara rättvisa. När vi ser dem i sina offentliga liv så är dem ärliga i sina handlingar, dem ger aldrig korta mått eller tar det dem inte förtjänar. Dem är rättvisa i sina handlingar med sina kollegor, sina kunder, sina överordnade och sina underlydnade. Däremot, när vi ser på hur dem är med sina familjer så är bilden påfallande annorlunda.
En sådan person är i allvarlig fara eftersom han eller hon föreställer sig att vara en rättvis och ärlig människa. Hela tiden är denna person i fara för att återuppstå i livet efter detta i ett förvridet och obalanserat tillstånd. Detta öde kan undvikas om han eller hon bara vet hur man ska agera rättvist hemma såväl som offentligt.
Balans i Familjer: En Rättvis Utmaning
Inget kan vara mer orättfärdigt än att vara orättvis mellan våra barn i våra gåvor, i godheten som vi visar dem och i hur vi ger dem stöd. Studera följande redogörelse som återges i Sahîh al-Bukhârî (2456) och Sahîh Muslim (3056):
Bashîr b. Sa’d närmade sig Profeten ﷺ en gång för att få honom att agera som vittne till en avsevärd gåva som han gav till sin son al-Nu’mân. Profeten ﷺ frågade honom: “Ger du likadant till alla dina barn?”
Bashîr sade: “Nej.”
Då sade Profeten ﷺ: “Jag agerar inte som vittne för orättvisa.”
När han hörde detta så upphävde Bashîr sin gåva.
I denna hadith ser vi att Profeten ﷺ förklarade detta som en orättvis handling, att favorisera vissa av våra barn med gåvor, mer gåvor än det vi ger till våra andra barn.
De gudfruktiga företrädarna var väldigt försiktiga i detta ämne. Vissa av dem var även försiktiga när dem pussade sina barn, de ville vara säkra på att dem pussade alla för att inte tillåta avundsjuka eller oförnöjsamhet att smyga in i barnens hjärtan. Eller denna anledning, att de var kapabla att bevara harmonin i sina hem och som följd skapa ett samhällsliv omfattande kärlek och ömhet.
Föräldrar måste stötta varandra för att uppnå detta mål. I historien om Bashîr b. Sa’d som återberättades ovan så var det Bashîrs fru som insisterade att han skulle ha Profeten ﷺ som vittne till den avsevärda gåvan som Bashîr önskade att ge till al-Nu’mân. Som al-Nu`mâns mor, tvivlade hon på om hennes man gjorde rätt i att favorisera den ena sonen med en sådan gåva och hon var bekymrad över att hennes son inte skulle få erhålla annat än det som var bra och nyttigt för honom. På detta sätt, hjälpte hon sin man med ett lämpligt uppfostrande av deras son.
Även brödrar och systrar måste vara rättvisa mot varandra. Detta är fallet speciellt med äldre syskon mot de yngre, och det blir viktigt när ett äldre syskon blir den primära stödpersonen och vårdnadshavaren som ofta är fallet när en förälder dör.
Det är viktigt att nämna att rättvisa inte alltid betyder absolut jämlikhet i utgifter. Varje barns behov måste tas till försiktig övervägning. Till exempel, en student på universitetet behöver tydligen mer ekonomisk stöd för sin utbildning än en på gymnasiet. Gymnasieeleven, i tur och ordning, kommer att behöva mer än ett barn som deltar i grundskolan eller dagis. Leksaken som vi köper till en tvååring kommer vanligtvis inte att vara lika dyr som leksaken som vi köper till en tioåring. När vi köper guldsmycken till våra döttrar så måste vi köpa något annorlunda till våra söner som inte tillåts i islam att bära guld. I korthet, vi måste förse varje barn enligt hans eller hennes behov vid det tillfället utan någon orättvisa. I evenemang då deras behov är samma då skall dem ges lika.
Och Allah vet bäst.
0